… en snabb titt i backspegeln.
Den 2 december 2009 träffades samtliga partiledare (Jof representerades av Josefina Skerk) i Stockholm för att möta jordbruksministern och representanter från jordbruksdepartementet.
Innan detta möte diskuterade vi ihop oss om vad vi ville framföra och hur vi skulle gå till väga för att vara ”slagkraftiga”.
Total enighet rådde - Vi ville framstå som enade och starka… Relativt snabbt kom vi fram till fyra viktiga punkter som vi var eniga om.
1. Regeringens Ds 2009:40, Vissa samepolitiska frågor
2. Grundlagsberedningen
3. Rovdjursfrågan
4. Samefonden / Härjedalsförhandlingarna
Vi bestämde också att det var Sametingets ordförande, det vill säga Sara Larsson, som skulle föra vår talan och vi andra kompletterade.
Hur gick då mötet… Vi var eniga och slagkraftiga!!!
Vi avvisade Ds 2009:40, och diskuterade grundlagsberedningen utifrån ett samiskt perspektiv. Rovdjursfrågan tog resten av mötestiden och jag tror nog att budskapet gick fram – Det är för många rovdjur och lösningen är inte pengar.
Tyvärr rann tiden iväg och punkt 4 hann vi aldrig ta upp.
Dagen efter, den 3 dec. träffade vi alliansens arbetsgrupp som tagit fram ”Vissa samepolitiska frågor”. Vi hade samma upplägg inför detta mötet, Sara Larsson förde vår talan och vi andra kompletterade.
Trots att alliansens politiker vid ett flertal tillfällen påtalade om att vi var oeniga… var vi eniga och slagkraftiga. Lite komiskt blev det när vi satt där alla samiska partier och var eniga och alliansen påstod motsatsen J
Resultatet av detta möte kändes inte så bra just då. Alliansen gick i försvar och lyssnade inte på oss.
MEN nu, när Ds 2009:40 ligger i papperskorgen, känns det bättre och nu ska vi visa dem hur vi vill påverka och förändra framtiden.
Ett mål nådde vi… Vi visa att vi, de samepolitiska företrädarna, kan vara eniga och att vi vill ha en förändring.
Ibland kan det verka som om vi inte är på samma planet…Men nu finns det bevis för motsatsen och det ska vi arbeta vidare med.
Genom att fokusera på gemensamma likheter mellan partierna kan vi påverka regering och riksdag. Maktbalansen kan vi förändra om vi lägger energi på sakfrågorna och inte på att förtrycka vårt eget folk.
Tillsammans kan vi få ut budskapet - Det samiska folket ska och är en naturlig och självklar del i processer som rör det samiska samhället.
Nu väntar flera möten med olika personer inom departement, regering och riksdag. Med samma upplägg som tidigare – Enighet = Slagkraft, kommer vi att kunna påverka vår gemensamma framtid.
Vi har kommit en bit på väg och vägen blir bara bättre och bättre…
Kort tillbaka blick. Nu siktar vi framåt // Helena Dådring