| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bolivias president Evo Morales har varit på statsbesök i Sápmi då han gästade Karasjo i nordnorge den 21 maj. Han är det första utländska statsöverhuvud som förärat de nordiska Sametingen med ett besök. Förutom presidenten för norska Sametinget så var de svenska och finska sametingens politiska ledare på plats.
Läs mer på: http://www.sametinget.se/13899
… en snabb titt i backspegeln.
Den 2 december 2009 träffades samtliga partiledare (Jof representerades av Josefina Skerk) i Stockholm för att möta jordbruksministern och representanter från jordbruksdepartementet.
Innan detta möte diskuterade vi ihop oss om vad vi ville framföra och hur vi skulle gå till väga för att vara ”slagkraftiga”.
Total enighet rådde - Vi ville framstå som enade och starka… Relativt snabbt kom vi fram till fyra viktiga punkter som vi var eniga om.
1. Regeringens Ds 2009:40, Vissa samepolitiska frågor
2. Grundlagsberedningen
3. Rovdjursfrågan
4. Samefonden / Härjedalsförhandlingarna
Vi bestämde också att det var Sametingets ordförande, det vill säga Sara Larsson, som skulle föra vår talan och vi andra kompletterade.
Hur gick då mötet… Vi var eniga och slagkraftiga!!!
Vi avvisade Ds 2009:40, och diskuterade grundlagsberedningen utifrån ett samiskt perspektiv. Rovdjursfrågan tog resten av mötestiden och jag tror nog att budskapet gick fram – Det är för många rovdjur och lösningen är inte pengar.
Tyvärr rann tiden iväg och punkt 4 hann vi aldrig ta upp.
Dagen efter, den 3 dec. träffade vi alliansens arbetsgrupp som tagit fram ”Vissa samepolitiska frågor”. Vi hade samma upplägg inför detta mötet, Sara Larsson förde vår talan och vi andra kompletterade.
Trots att alliansens politiker vid ett flertal tillfällen påtalade om att vi var oeniga… var vi eniga och slagkraftiga. Lite komiskt blev det när vi satt där alla samiska partier och var eniga och alliansen påstod motsatsen J
Resultatet av detta möte kändes inte så bra just då. Alliansen gick i försvar och lyssnade inte på oss.
MEN nu, när Ds 2009:40 ligger i papperskorgen, känns det bättre och nu ska vi visa dem hur vi vill påverka och förändra framtiden.
Ett mål nådde vi… Vi visa att vi, de samepolitiska företrädarna, kan vara eniga och att vi vill ha en förändring.
Ibland kan det verka som om vi inte är på samma planet…Men nu finns det bevis för motsatsen och det ska vi arbeta vidare med.
Genom att fokusera på gemensamma likheter mellan partierna kan vi påverka regering och riksdag. Maktbalansen kan vi förändra om vi lägger energi på sakfrågorna och inte på att förtrycka vårt eget folk.
Tillsammans kan vi få ut budskapet - Det samiska folket ska och är en naturlig och självklar del i processer som rör det samiska samhället.
Nu väntar flera möten med olika personer inom departement, regering och riksdag. Med samma upplägg som tidigare – Enighet = Slagkraft, kommer vi att kunna påverka vår gemensamma framtid.
Vi har kommit en bit på väg och vägen blir bara bättre och bättre…
Kort tillbaka blick. Nu siktar vi framåt // Helena Dådring
Sametingets folkvalda organ håller plenum tre gånger per år. Kommande plenum äger rum 23-25 februari 2010 i Skellefteå. Aktuella handlingar finns nu utlagda på Sametingets internetsida: http://www.sametinget.se/1053
FN har idag offentliggjort sin första rapport över tillståndet för världens urfolk. Publikationen avslöjar oroande statistik över fattigdom, hälsa, utbildning, arbetslöshet, mänskliga rättigheter, miljö med mera.
Publikationen kallas The State of the World’s Indigenous Peoples (Tillståndet hos världens urfolk) och har skrivits av sju oberoende experter. Den har producerats av sekretariatet för FN:s Permanenta Forum för urfolksfrågor. Rapporten visar att ursprungsfolk över hela världen utsätts fortsättningsvis för en oproportionellt hög grad av fattigdom, hälsorelaterade problem, kriminalitet och övergrepp mot mänskliga rättigheter.
—
5 % av jordens befolkning och en tredjedel av världens fattiga
Medan ursprungsfolken utgör ungefär 370 miljoner av jordens befolkning – ungefär 5 procent – så utgör de en tredjedel av världens 900 miljoner extremt fattiga landsbygdsbefolkning.
Källa: http://www.sametinget.se/11945
Sametingets plenum har behandlat Ds 2009:40 Vissa samepolitiska frågor. Läs mera på sametingets internetsida om hur ett enigt plenum avvisade promemorian:
http://www.sametinget.se/11190
Läs även yttrandet från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) Katri Linna: http://www.do.se/Om-DO/Remissvar/Yttrande-over-Vissa-samepolitiska-fragor-DS-200940/
Utöver detta har Katri Linna och Sara Larsson gemensamt undertecknat en debattartikel med anledning av promemorian. Den hittar Du här: http://www.do.se/Press/Debattartiklar/Regeringen-kranker-samers-manskliga-rattigheter/
Mvh, Stefan Mikaelsson.
Sametingspartierna Min Geaidnu, Vuovdega och Landspartiet Svenska Samer har inför mandatperioden 2009-2013 valt att ingå i en valteknisk samverkan. Syftet med samarbetet är dels att tillsammans kunna driva de många politiska frågor som partierna har gemensam syn på och dels ha möjlighet att nominera ledamöter till proportionellt tillsatta nämnder i Sametinget.
Som ordförande och styrelseordförande valde Sametinget vid mandatperiodens första plenum den 25-27 augusti 2009 representanter från våra tre partier och vi innehar således ansvaret för ledningen av Sametinget. För att effektivt och målmedvetet kunna leda Sametingets arbete under mandatperioden har vi enats om tre bärande principer som ska ligga till grund för det fortsatta arbetet.
Dessa bärande principer är: 1. Tydlig urfolkspolitik Samerna är ett folk med rätt till självbestämmande, vilket ska genomsyra Sametingets politik i alla delar. Sametinget som samernas högsta beslutande folkvalda församling måste på ett tydligt sätt föra en urfolkspolitik där alla samers lika värde respekteras. Den av staten skapade uppdelningen av oss samer i renskötare och icke-renskötande samer måste brytas. Sametinget ska tydligt och offensivt föra det samiska folkets talan.
Målet är att uppnå ett självbestämmande som är alla samer till gagn. Fokus måste ligga på att öka våra gemensamma resurser genom erkännande av våra rättigheter som ett urfolk. 2. Samiskt perspektiv Vi samer är ett koloniserat folk som genom lång tid påverkats av det omgivande samhället. Den svenska staten har tagit sig friheten att sköta våra angelägenheter. Detta påverkar Sametinget än i dag i och med att Sametinget också är en svensk myndighet som lyder under den svenska regeringen.
För att inte påverkas negativt av den svenska statens bestämmelser och inflytande över oss måste vi därför genomgående och medvetet i alla frågor som avgörs fokusera på hur och vad som ska göras för att bäst gynna hela det samiska folket i alla fyra stater. Sametinget måste arbeta med ett samiskt perspektiv. Detta sker inte automatiskt utan det måste göras i en arbetsprocess för att öka medvetenheten. 3. Att lyfta blicken och politiken Sametingets uppdrag och åtagande som statlig myndighet med bl.a. sektorsansvar för rennäringen måste fungera effektivt och rättssäkert.
Det yttersta ansvaret för att myndigheten fungerar ligger på Sametingets plenum. Det operativa ansvaret för myndigheten ska dock tas av styrelsen, styrelsens ordförande, eventuell utsedd ansvarig politiker i styrelsen och Sametingets kanslichef. Sametingets plenum och dess folkvalda politiker ska istället ägna sig åt sitt viktigaste uppdrag – att som det samiska folkets företrädare besluta om övergripande politisk styrning och driva offensiv, strategiskt och utåtriktad politik.
Det känns hoppfullt att kunna enas om dessa tre oerhört viktiga principiella mål. Kan vi hålla oss till dem så blir det lättare att gemensamt nå framgång i sakfrågorna under mandatperioden. Sametinget har under alltför lång tid i brist på tydlig viljeinriktning i politiken fastnat i detaljer. Man måste lyfta blicken för att se hur stigen går.
Vi har nu startat en process för att ta fram gemensamma visioner och prioriteringar för det framtida arbetet. Kiruna 2009-11-16 Helena Dådring, partiledare för Vuovdega / Skogssamerna Lars Erik Fjellström, partiledare för Landspartiet Svenska Samer Sara Larsson, vägvisare för Min Geaidnu / Mijá Gäjnno / Mijjen Geajnoe
Nunavik Nunavik är en region i den nordliga delen av provinsen Quebec i Kanada. Nunavik består av 14 byar och 11000 invånare, varav omkring 90 procent av dem är inuiter. Regionen är väldigt isolerad, då det inte finns några bilvägar mellan byarna eller till resten av provinsen. Detta innebär att gods- och personaltrafik på vintern sker med flyg och under de två isfria månaderna på sommaren även sker med fartyg. På grund av regionens otillgänglighet ligger levnadskostnaderna mellan 70 och 80 procent högre än i resten av Quebec, vilket i sin tur innebär att en stor del av inkomsten spenderas i de södra delarna av provinsen.
Medelåldern är mycket lägre än i resten av Quebec och Nunavik kämpar med höga födelsetal och sociala problem så som alkoholism. Fram till andra världskriget var Nunavik isolerat från omvärlden, men i och med att militären gick in i regionen konfronterades inuiterna med resten av världen. 1953 introducerades engelska i skolorna och 1975 grundades ett permanent samhälle.
Innan inuiterna integrerades i det moderna samhället levde de efter regeln om att dela med sig – mat, produkter och utbildning – för att som folk överleva. I dag lever denna regel kvar. De som är sjuka och gamla, eller som inte har möjlighet att jaga har möjlighet att hämta mat ur en samhällsfrys. Denna frys är inte låst, utan kontrolleras istället socialt. Regeln om att dela med sig kan även ses i de samarbeten inuiterna har startat för att skapa ekonomisk självständighet.
Nunavik och inuiterna är i dag fast mitt emellan den politik som förs i provinsen Quebec samt staten Kanada. Territorierna i Kanada (Northwest Territories, Yukon och Nunavut) kontrollerar inte sina egna resurser utan det gör staten Kanada, till skillnad från provinserna. Inuiterna i exempelvis Nunavut lever således inte på samma villkor som inuiterna i Quebec.
Under början av 1970-talet påbörjades James Bay Hydroelectric Project, ett projekt där Quebec hade planer att bygga ett vattenkraftverk i den norra delen av provinsen, och därmed exploatera stora delar av de naturresurser som creeindianerna och inuiterna levde av. Dessa folkgrupper hänvisade till en lag från 1912 rörande ursprungsbefolkningens rättigheter och projektet stoppades. Eftersom Quebec ville att projektet skulle fortgå upptogs förhandlingar med representanter från creeindianerna och inuiterna. Enligt en överenskommelse 1975 genom The James Bay and Northern Quebec Agreement kunde projektet fortgå då ursprungsbefolkningen fick exklusiv jakt- och fiskerättigheter samt kompensation för förlorade landrättigheter där vattenkraftverken skulle upprättas. För att förvalta dessa pengar startades då Makivik Corporation, inuiternas egen politiska röst.
Makivik Corporation Makivik Corporation inrättades för att förvalta de pengar som tilldelades Nunavik som kompensation för de landrättigheter de förlorade vid JBNQA. Makivik Corporation är en idell organisation, men har rätt att ha företag som går med vinst. Genom investeringar har den ekonomiska situationen förbättrats och idag förvaltar Makivik över 500 miljoner USD. I Makivik Corporation kan enbart inuiter bli medlemmar. Dessa medlemmar blir automatiskt förmånstagare, och har bland annat tillgång till fri utbildning samt rabatterade flygresor.
Inuiterna i Nunavik föds in i organisationen, och för att bli invald i ledningen måste de som kandiderar prata inuktitut. Inuktitut är också arbetsspråket, och inom organisationen anställs inuiter så långt som det är möjligt. Organisationen representerar de inuitiska förmånstagarna från JBNQA, och syftet är att utveckla regionens ekonomi, samt att befrämja välfärd och det inuitiska levnadssättet genom att bland annat investera i företag och industrier, samt bedriva olika program. Makivik Corporation har bland annat upprättat en radiostation, samhällscenter, bostadshus samt olika work shops i regionen.
Organisationen har även investerat pengar i två stycken flygbolag – Air Inuit och First Air. Eftersom Nunavik är en otillgänglig region finns det ett stort behov av flygservice. Makivik såg den ekonomiska potential flygbolagen kunde utgöra, och den fördel egna flygbolag skulle kunna ge befolkningen, och investerade därför pengar i bolagen. I dag är Air Inuit en av de största flygbolagen i Quebec och har över 600 anställda, och First Air går även det med vinst.
Inom Makivik Corporation fokuseras det även på den lokala marknaden, som marknadsförs utanför regionen. Päls säljs till andra delar av landet för att skapa ett mervärde, och det satsas även på turism i form av jakt, fiske och kryssningar. Ett exempel på det är Cruise North Expedition, ett ekoturimföretag som erbjuder arktisk kryssning. Personalen som anställs är inuiter med en stor kunskap om området. Trots att Nunavik är en region i provinsen Quebec i Kanada, har Nunavik genom Makivik Corporation långtgående makt.
Organisationen är också viktig för den lokala ekonomin. En del av vinsten från gruvorna i regionen går tillbaka till inuiterna, och om Kanada vill utveckla regionen måste de gå via Makivik. För tillfället är The Nunavik Act aktuell, och den ska röstas igenom eller avslås av Quebecs nationalförsamling inom kommande år. Målet är inte att separera Nunavik från Quebec, utan att få ett regionalt självstyre. Kativik School Board När JBNQA antogs påbörjades även arbetet att ta tillbaka och använda det inuitiska språket på alla nivåer.
Språket är basen av kulturen och hela Quebec omges med franska och engelska, vilket gör att det finns en risk att det inuitiska språket får stå tillbaka till förmån för engelskan och franskan. I Nunavik finns 17 skolor fördelat på de 14 byarna. 75 procent av finansieringen för skolverksamheten täcks av provinsiella bidrag, och resterande finansiering täcks av statliga bidrag. Pengarna är beräknade på antalet elever och är således öronmärkta för detta. Om skolstyrelsen är i behov av extra pengar får KSB specifikt söka bidrag för detta. Ett sådant behov är bland annat den videokonferensteknik som används för att överkomma de långa distanserna till övriga byar i regionen. Trots att det är en satellitteknik som kostar över 300 CAD per timme blir den totala kostnaden ändå lägre, än om mötena skulle kräva fysisk närvaro, och därmed också flygresor mellan byarna. I Nunavik ges kurserna enbart på inuktitut, vilket både kan ses som en fördel och en nackdel.
Det problem som uppstår i Nunavik är att eleverna måste uppfylla de krav som Quebec har satt upp i sina standardprov, för att de ska kunna gå vidare till högre utbildning. Dessa prov är skrivna på engelska eller franska, vilket innebär att elever som har dessa språk som sitt andra eller tredje språk automatiskt måste kunna språket lika bra som sitt modersmål, för att nå samma resultat som de elever som har engelska eller franska som sitt modersmål. Detta innebär i sin tur att skolstyrelsen i Nunavik måste skapa sina egna standardprov, men även producera, trycka upp och distribuera böcker och annat skolmaterial på inuktitut, eftersom provinsen Quebec inte har den möjligheten, tillika kunskapen.
I Nunavik används inuktitut uteslutande under de första fyra årskurserna, och i dag pratar de flesta inuiter inuktitut. Språket är därför starkt bevarat, men det finns stöd för dem som inte pratar språket. Avatak Cultural Centre Avatak Cultural Centre är en ideell organisation med syftet att bevara och befrämja inuktitut. Förutom språkprogram, där bevarandet av språket är en prioritering, finns även tillgång till släktforskning och traditionella kunskapskurser ledda av ortsbefolkningen från olika delar av Nunavik. Inom språkprogrammet utvecklas en ny typologi, med exempelvis termer för ord som traditionellt inte finns i det inuitiska språket, såsom fjärrkontroll. Avatak Cultural Centre stödjer även översättare och tolkar, och kontrollerar att grunden är densamma, för att tjänsterna skall hålla en hög standard.
Avatak Cultural Centre har, i nära samarbete med KSB, dessutom skapat en gemensam databas för de tre dialekter som finns i Nunavik. Under 1980-talet var det inuitiska språket hotat och en språkkommission tillsattes. Denna existerade bara under en kortare period, men utvecklades sedan till ett projekt, finansierat av både provinsen och staten, samt Makivik Corporation, med syftet att skapa ett officiellt inuktitutlexikon. I dag pågår ett treårigt projekt som har som syfte att ta tillbaka och bevara språket. Det finns en risk att det moderna samhället påverkar den traditionella inuitiska livsstilen och språket, och en SWOT-analys (styrka, svaghet, möjligheter och hot) genomförs därför. Analysen sker på gräsrotsnivå, det vill säga inuiter får berätta om sin syn på språket, och utifrån det resultat som framkommer sker en åtgärdsprioritering.
Helena Morén
… som äntligen kommit. En viktig dag och det är nu vi enskilda samer kan rösta och äntligen bygga en ny lag och en bättre framtid. Samiska näringar är viktiga i ett samhälle och i de samiska näringarna är det de enskilda näringsidkarna som vet hur de själva skulle vilja ha sin näring. Detta oavsett vilka näringar det rör sig om. I debatten har det framkommit vinklade meningar om vad Vuovdega står för, men vi har alltid velat förankra vårt politiska förslag hos enskilda näringsidkare, deras respektive branschorganisation-ner och så är det även idag. Processen till att ta fram ett förslag går via en diskussion dels i olika beredande organ i sametingets styrelse och dels i sametingets plenum. Alla partier i sametingets plenum har olika åsikter om hur man rent praktiskt ska agera i frågan om renbetskonventionen, men alla står bakom sametingets agerande så här långt i och med att inget parti ansett agerandet vara så motstridig och så signifikant viktig att man lämnat styrelsearbetet. Samarbete i sametinget innebär att inte alltid få som man vill och att kunna kompromissa. Vuovdega är säkra på att enskilda samer, samebyar och branschorganisationer kommer att effektivt påverka remissprocessen för renbeteskonventionen såväl som andra processer för andra näringar. En röst på Vuovdega kommer att ge näringsidkare ett mer förutsägbart sameting. /Stefan M.
.. och rösta i Sametingsvalet, nu det viktigaste valet sedan 1993. Då gällde det att etablera ett folkvalt samiskt organ. Nu gäller det att öka det samiska inflytandet före det att den same-propostition som regeringskansliet just nu jobbar på & som ska presenteras i början av nästa år. Vi hoppas naturligtvis att Du med Din röst vill hjälpa oss att fortsätta att förändra och förbättra sametingets interna arbete. Därigenom kan vi få bättre överläggningar i plenum & därigenom undvika tex extra plenum. Men det blir även sådana förhandlingar mellan regering, riksdag & Sametinget att dessa blir reella konsultationer. Din röst gör skillnad !
.. och just nu så börjar vajorna att kalva. En naturlig process som hotas av det ökade antalet av rovdjur. Det är inte acceptabelt att det är de som bor längst från sapmi och som sällan eller aldrig som ser en ren, som har det största inflytandet. Rätten till betesro för renarna innebär även att antalet rovdjur ska anpassas så att en bärkraftig renskötsel inte är en omöjlighet. Rennäringens utövare vet bäst hur renarna skall skyddas, men sverige regering & riksdag låter de som vet minst få styra. Minska antalet rovdjur och öka rovdjursersättningen såväl som inventeringsersättning. /SM.
