| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Härmed kallas medlemmarna till årsmöte den 14 augusti i piteå. Vi håller årsmötet på Pite Havsbad. Anmäl deltagelse till 070-6441739 Helena Dådring eller 070-2519497 Stefan Mikaelsson, senast den 12 augusti. Partiet bjuder betalande medlemmar på lunch kl 12.00 och öppnar årsmötesförhandlingarna kl 13.00. Viss reseersättning utgår, tag kontakt om behov föreligger.
Varmt välkomna önskar styrelsen.
I slutet av maj höll Sametinget plenum i Arjeplog på Hotell Hornavan vackert belägen med utsikt mot vatten och fjäll. Det blev ett händelserikt plenum som innebar en hel del förändringar för styrelsen och presidiet.
Första dagens plenum började med att de partier som inte hade representation i styrelsen begärde ändrad turordning för vissa ärenden.
Sara Larsson styrelsens ordförande började sedan redovisa styrelsens arbete. Styrelsen hade bl.a arbetat fram en ambitiös handlingsplan för Sametinget med framtidsvisioner, ett mycket bra arbete . Styrelsen har äskat 10 miljoner i extra pengar för rovdjursersättning och uppvaktat miljöminister Andreas Carlgren i rovdjursfrågan.
När ärendena började föredras så lade de partier som stod utanför styrelsen motförslag dessa skiljde sig inte så mycket från styrelsens förslag eller så begärde de återremiss av ärendet. Det var en tydlig markering att de visade misstro mot sittande styrelse.
Under tisdagen var det även allmänhetens frågestund och glädjande var att det i Arjeplog var fler frågeställare än i Skellefteå.
När kulturrådets budget kom upp så godkändes den inte av plenum och frågan blev då om styrelsen kunde sitta kvar. En fråga som fick väldigt stort utrymme och som visserligen är viktig var frågan om barntillsyn för sametingspolitiker. Ersättning ska nu kunna utgå för att betala för barnpassning vid sametingets plenum.
När kulturrådets budget föll valde styrelsen att ställa sina platser till förfogande och plenum fortsatte sedan med de ärenden som fanns på dagordningen trots att styrelsen i princip avgått men alla ville komma framåt i föredragningslistan.
När frågan om initiativ till ny samepolitik kom upp på agendan så blev det debatt om själva arbetet i den kommitté som utsetts och hur arbetet framskridit och oklarheter i vilken roll ordförande har. Tyvärr så hade inget av substans avhandlats men vi hoppas att kommittén tar nya tag och jobbar fram något till nästa plenum.
Ärendet som gällde Sametingets politiska styrning och verksamhet återremitterades.
Under onsdagen dvs plenums andra dag så inträffade det märkliga att det gick att läsa på Sametingets hemsida vilka som valts till Sametingets ordförande samt vice ordförande trots att inga val hade genomförts.
Valen till presidium och styrelsen hölls under torsdagen plenums tredje dag.
Hanna Sofie Utsi presidiets 1.e vice ordförande hade ställt sin plats till förfogande och 2.e vice ordförande där återkallades platsen av JoF för den person som blev vald i Kiruna för JoF.
Ny 1:e vice ordf. är Margret Fjällström och 2:e vice ordf. är Mona Persson och val till 3:e vice bordlades. Partierna utanför den tidigare styrelsen ville att en ny styrelse skulle ha 6 ledamöter och det blev val om antalet styrelseledamöter och som i alla andra frågor så kunde förslaget om 6 platser röstas igenom tack vare den politiske vilden. Nu har ordföranden i den nya styrelsen utslagsgivande röst. Helena Dådring kvarstår som styrelseledamot och sitter även med i språkkommittén. Övriga i den nya styrelsen är Ingrid Inga(ordf.), Håkan Jonsson, Sara Larsson, Anders Kråik (vice ordf.) och Per-Mikael Utsi Att alla val som hölls och återremitteringar av ärenden under plenums tre dagar kunde genomföras berodde på den politiske vilden som tidigare tillhört JoF men som nu samarbetar med Samerna.
Tiden får utvisa hur den nya styrelsen kommer att kunna arbeta
Ha en trevlig sommar önskar Marina Nilsson Ederlöf
…är vad man kunnat läsa på olika rubriker och löpsedlar om Sametingets plenum i Arjeplog. De flesta av sametingets ledamöter som deltog på plenum och även partiöverläggningarna har nog en diametralt motsatt åsikt. Under plenumet så togs många bra beslut, andan & tonen var god och även om det var en del ajourneringar, så var dessa enbart konstruktiva. Sametingets plenum beslutade att välja en ny styrelse bestående av följande ordinarie ledamöter och ersättare:
1) Ingrid Inga, Samelandspartiet
2) Håkan Jonsson, Jakt- och fiskesamerna
3) Sara Larsson, Min Geaidnu
4) Anders Kråik, Samerna
5) Per Mikael Utsi, Guovssonásti
6) Helena Dådring, Vuovdega
Ingrid Inga valdes till ny styrelsens ordförande & Anders Kråik till styrelsens vice ordförande.
Ersättare i styrelsen är
1) Sylvia Simma, Samelandspartiet
2) Lars-Paul Kroik, Álbmut
3) Josefina Skerk, Jakt och fiskesamerna
4) Katarina Sevä, Samerna
5) Marita Stinnerbom, Guovssonásti
6) Lars-Erik Fjellström, Landspartiet Svenska Samer
Till presidiet valdes följande:
1:e vice ordförande: Margreth Fjellström,
2:e vice ordförande: Mona Persson
3:e vice ordförande: (vakant)
Plenumet avslutades kl 14.20 i gemensamma applåder. Dvs flera timmar före den tid som var planerad till kl 17.00 torsdagen den 27 maj. Så med detta så ser alla ledamöter fram emot nästa plenum i slutet av oktober i östersund.
Stefan Mikaelsson, Sámedikke åvddåulmusj.
Buorisboahtem Arjepluovve!
Muv nammal Stefan Mikaelsson ja lev Sámedikke åvddåulmusj.
Le sieldes hávsske gå lihpit dánna, de vaddá midjij nåv moadda máhttelisvuoda boahtteájggáj.
Sametingsledamöter, inbjudna gäster, mina damer och herrar.
Varmt välkomna till Arjeplog och Sametingets plenum.
Från den första januari i år så gäller en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Den som tillhör det som på myndighetsspråk kallas ”nationell minoritet” har rätt att erhålla möjlighet att kunna lära sig, utveckla och använda sitt språk och samtidigt behålla och utveckla sin kultur. Det sk förvaltningsområdet omfattar nu 17 kommuner och 4 landsting
Den 24-25 mars så samlades representanter för dessa olika kommuner & landsting i kiruna för att bland annat gå igenom hur man på bästa sätt kan organisera upp genomförandet av vad lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) stadgar. Sametinget har tillsammans med länsstyrelsen i Stockholms län ansvar för att följa upp hur minoritetspolitiken genomförs och ska genom rådgivning och information hjälpa andra myndigheter. Sametinget ska också samråda med berörda kommuner, bygga nätverk, identifiera behov och samordna utvidgningen av förvaltningsområdena och resultaten ska återrapporteras till regeringen och utgör underlag för framtida insatser.
Med på föredragande var sametingets personal som på så sätt aktivt deltog i vad som närmast kan kallas för ett steg i samiskt självbestämmande. Kommuner & Landsting som domineras av befolkning med svenskt ursprung och även av svensk personal i den kommunala förvaltningen får nu anpassa sig till lagstiftning som synliggör det samiska i kommunen och i länet.
Under sametingets plenum i Skelledije / Skellefteå så hölls ett anförande på enbart sydsamiska från talarstolen i plenum. Anförandet berömdes av flera sametingsledamöter som uppskattade inlägget och betydelsen av detsamma. Detta anförande är också en visad del av ett samiskt självbestämmande, rätten att få kunna använda sig av sitt samiska språk under plenumsförhandlingarna. Och i vart fall enligt mig, också ett synliggörande av vårt behov av samiska grannar som med gemensamma samiska rättigheter kan fortsätta att bo kvar på andra sidan skogen, på andra sidan sjön, på andra sidan fjället, eller på andra sidan gränsen.
Även i detta arbete har Sametinget ett stort ansvar, och vi sametingsledamöter har möjlighet att välja. Välja den väg som inkluderar i stället för exkluderar, välja en väg av gemenskap och samarbete och därigenom aktivt kunna påverka världssamfundet och nationalstaterna, men också för att kunna uppmuntra och vara goda exempel för det samiska samhället i allmänhet och för våra bröder & systrar i synnerhet.
Det arbetet kan vi tillsammans fortsätta idag.
Med dessa ord förklarar jag härmed Sametingets 53:e plenum för öppnat.
Årets första plenum hölls i kalla, men vackra Skellefteå i Västerbotten. Den första dagen bjöd på ett flertal överraskningar – Guovssonásti deklarerade att de hade beslutat att gå ur styrelsen, Ronny Svarto lämnade en avsiktsförklaring, där han avsåg att rösta med partiet Samerna under resterande mandatperiod, och några sydsamer klev in i plenisalen och demonstrerade över att rovdjurersättningen betalas ut till samebyarna, i stället för renägarna.
I och med att Guovssonásti lämnade styrelsen lämnades ett stort frågetecken kring hur detta skulle komma att påverka den kvarvarande styrelsen. Frågan lämnades obesvarad, och plenumet fortsatte som vanligt. På dagordningen fanns bordlagda ärenden tillsammans med bland annat en rad interpellationer, tunga ärenden som Sametingets budget för 2010 och initiativ till en ny samepolitik.
Sammanträdesplanen för mandatperioden fastställdes slutligen, efter att ha blivit bordlagt vid föregående plenum i Kiruna. Plenum beslutade att anta specifika områden, istället för orter/städer. Ett bra beslut, anser jag, eftersom ort/stad således kan väljas utefter det alternativ som inte bara är fördelaktigt när det gäller konferensmöjligheter, utan även rent ekonomiskt.
Sametingets budget för 2010 föranledde som förväntat en rad diskussioner. Kritik riktades bland annat mot styrelsens förslag rörande posten Främjande av rennäringen, och Ingrid Inga (Samelandspartiet) lade fram ett ändringsförslag med ökat anslag för rovdjursinventeringar och fullkostnadstäckning för rovdjursförekomst. Detta förslag antogs av plenum, och efter långa diskussioner föll styrelsens budgetförslag i och med att plenum enades och antog Lars-Erik Fjellströms (Landspartiet Svenska Samer) motförslag.
Initiativ till en ny samepolitik uppkom efter att plenum i november enhälligt beslutade att förkasta den svenska regeringens departementsskrivelse ”Vissa samepolitiska frågor”. Styrelsen föreslog att en kommitté skulle bildas för att utreda hur en förvaltning och fördelning av samiska naturresurser skulle utformas. I gruppen valdes följande personer in: Lars-Wilhelm Svonni (Samerna) - ordförande, Ingrid Inga (Samelandspartiet), Sara Larsson (Min Geaidnu), Helena Dådring (Skogssamerna ), Lars-Erik Fjellström (Landspartiet Svenska Samer), Lars Paul Kroik (Albmut) och Håkan Jonsson (Jakt- och fisksesamerna). Kommittén skall presentera ett första direktivförslag till plenum i maj, och det ska bli intressant att se om det har varit möjligt för partiföreträdarna att enas kring dessa direktiv.
Hur slutade då plenum och den obesvarade frågan? Ja, frågan hänger fortfarande i luften. Ärendena behandlades och samtliga ledamöter åkte hem, men Sametingets styrelse hade gått från en majoritetsstyrelse vid ankomsten till en minoritetsstyrelse vid hemresan. Någonting säger mig att fortsättning följer i plenum i Arjeplog …
Helena Morén
Bolivias president Evo Morales har varit på statsbesök i Sápmi då han gästade Karasjo i nordnorge den 21 maj. Han är det första utländska statsöverhuvud som förärat de nordiska Sametingen med ett besök. Förutom presidenten för norska Sametinget så var de svenska och finska sametingens politiska ledare på plats.
Läs mer på: http://www.sametinget.se/13899
Plenummötet i Arjeplog den 25-27 maj handlar om centrala samepolitiska frågor i förhållandet mellan Sametinget och staten men också om interna demokratifrågor i Sametinget. Två nya kommittéer, som Sametinget själv initierat, ska utreda och komma med förslag till lösningar. Plenummötet i Arjeplog beslutar om hur arbetet ska göras.
Läs mer på: http://www.sametinget.se/1001
Buoris – Bures - Buaregh (se även den 19.12.2009)
Jag finns för Dig när Du behöver någon att tala med när livet är svårt och bekymmersamt!
Telefon: 042 – 12 34 16
E-post: massaeriksson@telia.com
Jag har tystnadsplikt som betyder att det vi talar om stannar mellan oss. Du behöver inte säga vem du är, du kan vara anonym om du vill.
Jag är född och uppvuxen med det samiska språket i en renskötarfamilj. Är barn- och familjeterapeut, legitimerad psykoterapeut med handledarkompetens.
Har arbetat i Norrbotten, barn- och vuxenpsykiatri, senare inom skola och socialtjänst. Efter min legitimation 1989 öppnade jag en privatmottagning i Uppsala. Flyttade till Skåne för åtta år sedan och har fortsatt arbeta i mindre omfattning, nu närmar jag mig slutet av mitt yrkesliv.
Idag vill jag hjälpa och finnas för mitt eget folk. Om du behöver någon att tala med i telefon eller mejla till mig om olika bekymmer, allt under sekretess. Jag lovar svara så fort jag kan.
Du kan ringa mig på alla dygnets timmar, om jag inte svarar just då kommer en telefonsvarare meddela vart man kan vända sig om man har psykologiska problem. Den är till för mina gamla som nya patienter. Du kan lämna meddelande efteråt, jag kommer ringa dig så fort jag kan eller så får du återkomma senare eller mejla mig.
Att få tala med någon på sitt modersmål lapska/samiska eller svenska, om hur det är och var att växa upp i ett samiskt samhälle gör det lättare att förstå hur livssituationer i vår kultur skiljer oss från den svenska kulturen. Att också få tala med någon som har erfarenhet att tala om svåra saker, det kan handla om dig själv, vän, dina barn- familjens svårigheter – andra problem och relationer etcetera.
Inget är för smått eller för stort, allt som du funderar och som oroar dig kan vi tala om, det är du som bestämmer. Jag är van med telefon samtal från barn, unga gamla och vuxna som har bekymmer i livet och jag vet att det är en bra hjälp att få tala med någon som lyssnar, förstår och vill en väl. Tillsammans i telefonen kan vi hitta lösningar för att gå vidare. Tveka inte, lyft luren och som sagt, var anonym om du väljer det.
Jag har en sträng tystnadsplikt enligt sjukvårdslagen. Du behöver inte vara orolig eller rädd att det vi talar om lämnas vidare, det stannar mellan oss.
MEN det finns ett tillfälle då tystnadsplikten bryts och det är om du berättat vem du är och säger att du tänker ta ditt liv. Om jag bedömer då, att det är risk att du tänker ta ditt liv eller någon annans eller att ett barn far illa, då bryts sekretessen. Om vi inte tillsammans kan lösa det. Jag har en skyldighet enligt lag att anmäla om jag inte kan hitta farbara stigar med den jag talar med. Under mitt 50- års yrkesverksamma liv har jag endast behövt söka annan hjälp vid ett par tillfällen och alla gångerna har det slutat lyckligt. Efteråt har det varit det bästa för den som ringt och naturligtvis för mig också. Alla vi människor vill få hjälp av någon, ingen vill egentligen lämna livet, utan det är ett rop på hjälp som slutar olyckligt om man inte får hjälp!
Ring mig före!!!
Vi har svårt att våga tala öppet med varandra om svåra saker som bekymrar och oroar oss. Att bryta benet eller ha ont i magen går bra att tala om, men inte om vi är ledsna, arga, rädda eller att vi håller på att förlora någon till exempel vid skilsmässa. En svår sjukdom, svårigheter med barnen, att överge eller bli övergiven, har ekonomiska problem eller andra bekymmer. Det är tungt att bära ensam. Vi drabbas alla någon gång av svårigheter och då går vi oftast ensamma och är tysta. Är man glad då är det mer tillåtet att tala om det.
Jag vill med dessa rader att ingen bland oss samer ska behöva vara ovetande om att det finns samisk hjälp att få, av en person som är utbildad, har kulturkompetens och tystnadsplikt. Men, det är du som väljer att söka hjälpen. Man kan också ringa mig om man är orolig för någon av sina nära och kära. Ingen ska behöva sitta ensam i en svår livssituation utan att få tala med någon. Vi behövs alla, vi är en del i ett större sammanhang i livets villervalla.
Alla vi vuxna har ett ömsesidigt ansvar att hjälpa varandra när livet känns tungt och svårt, men ibland orkar man inte. Men då kan man ringa mig eller mejla, berätta att jag finns…
Det finns också en annan telefon du kan ringa till och vara anonym i nämligen: Samiska Krisnätverketstelefonjour, telefon: 063-10 12 30. Den är öppen fredag och söndag mellan
kl. 20.oo – 24.oo. Det är samer som sitter som svarare, de har lovat och skrivit under ett tystnadslöfte. Både den som ringer och den som svarar är anonym.
Helsingborg maj 2010
Varrudagáj/Med vänlig hälsning
Majvor Massa Eriksson
Telefon: 042-12 34 16
E-post: massaeriksson@telia.com
… en snabb titt i backspegeln.
Den 2 december 2009 träffades samtliga partiledare (Jof representerades av Josefina Skerk) i Stockholm för att möta jordbruksministern och representanter från jordbruksdepartementet.
Innan detta möte diskuterade vi ihop oss om vad vi ville framföra och hur vi skulle gå till väga för att vara ”slagkraftiga”.
Total enighet rådde - Vi ville framstå som enade och starka… Relativt snabbt kom vi fram till fyra viktiga punkter som vi var eniga om.
1. Regeringens Ds 2009:40, Vissa samepolitiska frågor
2. Grundlagsberedningen
3. Rovdjursfrågan
4. Samefonden / Härjedalsförhandlingarna
Vi bestämde också att det var Sametingets ordförande, det vill säga Sara Larsson, som skulle föra vår talan och vi andra kompletterade.
Hur gick då mötet… Vi var eniga och slagkraftiga!!!
Vi avvisade Ds 2009:40, och diskuterade grundlagsberedningen utifrån ett samiskt perspektiv. Rovdjursfrågan tog resten av mötestiden och jag tror nog att budskapet gick fram – Det är för många rovdjur och lösningen är inte pengar.
Tyvärr rann tiden iväg och punkt 4 hann vi aldrig ta upp.
Dagen efter, den 3 dec. träffade vi alliansens arbetsgrupp som tagit fram ”Vissa samepolitiska frågor”. Vi hade samma upplägg inför detta mötet, Sara Larsson förde vår talan och vi andra kompletterade.
Trots att alliansens politiker vid ett flertal tillfällen påtalade om att vi var oeniga… var vi eniga och slagkraftiga. Lite komiskt blev det när vi satt där alla samiska partier och var eniga och alliansen påstod motsatsen J
Resultatet av detta möte kändes inte så bra just då. Alliansen gick i försvar och lyssnade inte på oss.
MEN nu, när Ds 2009:40 ligger i papperskorgen, känns det bättre och nu ska vi visa dem hur vi vill påverka och förändra framtiden.
Ett mål nådde vi… Vi visa att vi, de samepolitiska företrädarna, kan vara eniga och att vi vill ha en förändring.
Ibland kan det verka som om vi inte är på samma planet…Men nu finns det bevis för motsatsen och det ska vi arbeta vidare med.
Genom att fokusera på gemensamma likheter mellan partierna kan vi påverka regering och riksdag. Maktbalansen kan vi förändra om vi lägger energi på sakfrågorna och inte på att förtrycka vårt eget folk.
Tillsammans kan vi få ut budskapet - Det samiska folket ska och är en naturlig och självklar del i processer som rör det samiska samhället.
Nu väntar flera möten med olika personer inom departement, regering och riksdag. Med samma upplägg som tidigare – Enighet = Slagkraft, kommer vi att kunna påverka vår gemensamma framtid.
Vi har kommit en bit på väg och vägen blir bara bättre och bättre…
Kort tillbaka blick. Nu siktar vi framåt // Helena Dådring
God morgon sametingsledamöter, gäster och åhörare, mina damer & herrar. Varmt välkomna till sametingets plenum. Mitt namn är Stefan Mikaelsson och jag är Sametingets ordförande.
FN har offentliggjort sin första rapport över tillståndet för världens urfolk. Publikationen avslöjar oroande statistik över fattigdom, hälsa, utbildning, arbetslöshet, mänskliga rättigheter, miljö med mera.
Publikationen kallas Tillståndet hos världens urfolk och har skrivits av sju oberoende experter. Den har producerats av sekretariatet för FN:s Permanenta Forum för urfolksfrågor. Ordföranden för detta organ; Victoria Tauli-Corpuz var ju i kiruna i augusti förra året och deltog vid öppnandet av Sametingets femte mandatperiod. Rapporten visar att ursprungsfolk över hela världen utsätts fortsättningsvis för en oproportionellt hög grad av fattigdom, hälsorelaterade problem, kriminalitet och övergrepp mot mänskliga rättigheter.
Detta är bara några av de uppseendeväckande siffror som presenteras i denna FN’s första rapport över tillståndet hos världens ursprungsfolk. Rapporten är en grundlig genomgång av hur urfolken har det, uppdelat på områden som hälsa, fattigdom, utbildning och mänskliga rättigheter.
Medan urfolken utgör ungefär 370 miljoner av jordens befolkning – ungefär 5 procent – så utgör de en tredjedel av världens 900 miljoner extremt fattiga landsbygdsbefolkning. Varje dag brottas urfolkssamhällen över hela världen med frågor som rör våld och brutalitet, fortgående assimileringspolitik, förlust av landområden, marginalisering, tvångsförflyttningar, förnekelse av landrättigheter, påverkan från storskalig exploatering, övergrepp av militära styrkor och mängder av andra övergrepp.
Statistiken i rapporten illustrerar situationens allvar, både i utvecklade länder och i utvecklingsländer. Utanförskapet och marginaliseringen är alla faktorer som medverkar till det dåliga hälsotillståndet hos ursprungsfolk världen över.
Världens kolonialistiska förflutna & dagens attityder påverkar ännu dagens urfolk och det är upp till nationalstater och Europeiska Unionen att utan dröjsmål, effektivt och förutsättningslöst implementera urfolksdeklarationen och därigenom förbättra urfolkens situation, levnadsvillkor och status sett i relation till de dominerande folken.
I det arbetet är Sametinget och Samiskt Parlamentariskt Råd nödvändiga & legitima representanter för urfolk, och vårt arbete bör således förstärkas & intensifieras för att en implementering av FNs urfolksdeklaration genomförs.
Sametinget har erhållit medel till att stärka samiska kvinnors delaktighet i samhällslivet och ställning i det politiska beslutsfattandet. Andelen kvinnor i Sametingets plenum har ökat (15 av 31 ledamöter är kvinnor), liksom även i Sametingets styrelse där numera 4 av de 5 ordinarie ledamöterna är kvinnor. Det är mycket bra att andelen kvinnor i Sametingets plenum äntligen ligger på en balanserad nivå. Trots det måste jämställdhetsarbetet fortsätta och utvecklas.
Mäns våld mot kvinnor är ofta nämnt i den svenska debatten. Hur utsatta samiska kvinnor är av mäns våld är däremot oklart för mig.
Två förhållanden framstår dock som klart; dels att det inte är alla män som brukar våld mot kvinnor, och dels att för att kunna minska mäns våld mot kvinnor, så räcker det inte med att lagföra eventuella förövare.
Det gäller att fullt ut genomföra ett jämställdhetsarbete som också involverar männen för att kunna förändra en schabloniserad mansbild. Detta så att till exempel de unga män som är osäkra och rädda inte senare i livet använder sin osäkerhet på ett destruktivt sätt, till exempel mot sin egen familj, eller mot sig själva.
Jämställdhet omfattar både kvinnor och män och ett genomförande av Sametingets jämställdhetsprogram kommer att främja såväl hela det samiska samhället, som den enskilda individens välbefinnande, oavsett kön.
Även i detta arbete har Sametinget ett stort ansvar, och vi sametingsledamöter har möjlighet att välja. Välja den väg som inkluderar i stället för exkluderar, välja en väg av gemenskap och samarbete och därigenom aktivt kunna påverka världssamfundet och nationalstaterna.
Det arbetet fortsätter vi idag. Med dessa ord förklarar jag härmed Sametingets 52:a plenum för öppnat.
Öppningsanförande vid Sametingets 52:a plenum av Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson
